MKGA44: Etik i medierna

Jag berörde detta med bild och namnpublicering lite halv i mitt förra blogginlägg. Utan närmare eftertanke har jag min åsikt redan klar vilket kommer stå relativt klart om ni följer resonemanget nedan. För att få lite struktur i det hela kommer jag, åtminstone inledningsvis, dela upp resonemanget som svar på vissa frågor.

> Ska medierna agera domstol?
Nej, medierna agerar heller inte domstol. Det är ju allmänt känt att man är oskyldig tills motsatsen har bevisats. Det här är ingenting som medierna blundar för, man försöker heller inte bevisa motsatsen utan tvärtom. Man påtalar att det är en misstänkt. Hade så inte varit fallet hade medierna kunnat betraktas som inofficiella domstolar.

> Hur blir det med bevakningen av polisen om medierna blir polisens förlängda arm?
Medierna ska publicera material som ligger i allmänhetens intresse. En brottsling på flykt som polisen har svårt att få tag i bör rimligtvis ligga i allmänhetens intresse. Dels för att allmänheten ska kunna skydda sig själva. När det gäller grova brottslingar kan det föreligga allmän fara för liv. Utan massmedier skulle polisen inte kunna nå allmänheten. Efter detta resonemang går det knappast att mena att medierna skulle bli polisens förlängda arm. Utfallet blir snarare att massmedierna sköter sitt jobb, vilket de knappast kan klandras för. Om de således sköter sitt jobb kan inte bevakningen av polisen bli lidande för detta. Vi måste komma ihåg att det är polisen som ger uppgifterna till massmedierna. Massmedierna ställer sig således inte i en beroendeställning till polisen.

> Vad skulle hända om det visar sig att det är fel person som pekats ut?
Det här handlar ju om en gränsdragning. Medierna bör inte publicera om inte polisen skäligen misstänker någon. Folk ska inte hängas ut bara för att. Men vissa människor liknar varandra, särskilt på suddiga övervakningsbilder. Om detta felaktiga utpekande skulle ske måste det framgå ordentligt, det blir en hel del uppmärksamhet när bilder publiceras. Skulle det vara fel person som pekats ut måste detta ges lika stor uppmärksamhet. Efter det får man helt enkelt lita på att folket inte dömer denne. För att återgå till föregående frågeställning blir det aldrig medierna som dömer någon, det gör folket. En liknande uppståndelse skulle kunna ske utan att massmedia hänger ut någon med bild. Låt säga att polisen gör ett uppmärksammat gripande i ett fullproppat köpcentrum. Detta kommer säkerligen locka till sig mediernas uppmärksamhet. Visar det sig senare att de har gripit fel person har den gripne fortfarande fått medial uppmärksamhet. Det hänger således mycket på polisen, inte själva medierna.

Namn- eller bildpublicering kan givetvis skada den enskilde individen. Men det kan å andra sidan rädda människor. Medieforskaren Stig Hadenius har debatterat för detta och fått både medhåll och motstånd. Jag är av den bestämda uppfattningen att publicering främjar allmännyttan och att det är denna som ska ges företräde i diskussionen. Får folket veta hur en misstänkt serievåldtäktsman ser ut kan de skydda sig själva och tipsa polisen. Det leder till att fler brott klaras upp. Alternativet är ju att anställa mängder med poliser vilket kostar samhället för mycket och inte är hållbart. Det ger även människan medel att främja sitt eget välbefinnande och liv vilket måste prioriteras mycket högt.

När en person väl är gripen för ett brott, hur mycket information ska man publicera om denne då? Personen utgör inte längre någon samhällsfara varför mycket information blir överflödig. Ålder och bosättningsort bör räcka gott. När domen väl har fallit blir handlingen ändå offentlig. Fälls personen inte kan den återgå till sitt vanliga liv utan onödigt stora men.

Kontentan, och det enligt mig, viktigaste måste vara att skydda individernas liv och säkerhet. Detta kan göras genom bildpublicering, Efterlyst har gjort det i flera år vilket har lett till att mängder av olösta brott har klarats upp. Samhället är större än den enskilde individen, det går inte att förneka.