För det första vill jag definiera kampanjjournalistik. Detta handlar om ett ämne där man vill uppnå ett visst mål, där man har tagit sida och bestämt sin ståndpunkt. Det här är ingenting som rimmar med journalistik som ska förhålla sig objektivt. Visst är all journalistik på något sätt vinklad beroende på en mängd faktorer men detta är inget som ska spegla texten och värderingar ska inte påverka slutprodukten. Samma sak gäller för forskare som kan ha en viss åsikt om ett fenomen men om resultatet av forskningen visar helt tvärtemot måste slutsatser dras från resultatet och inte från egna värderingar.
Å andra sidan är det här ingenting nytt, det är jämförbart med olika tidskrifter som har olika teman. Ett exempel är tidningen Expo vilka kämpar emot rasism och nazism. Jag vill absolut inte påstå att dessa förhållningssätt på något vis är "bra" men samtidigt måste varje människa få tycka och tänka som de själva vill. Journalistens uppgift är att bevaka båda sidor objektivt. För ett tag sedan beslöt sig vissa medier att inte låta Sverige Demokraterna annonsera hos dem. Det är upp till var och en, men 100% objektivt är det inte.
Varför ska just "vi" bestämma vad som är rätt och fel? Många länder trycker på exempelvis muslimer att de förtrycker sina kvinnor som inte låter de utbilda sig etc. Garanterat tycker de att vi är helt dumma i huvudet som gör tvärtom. Men de kommer inte hit och försöker upprätta sin ordning hos oss och om de skulle göra det skulle vi inte tolerera det. Varför ska då dem tolerera samma beteende från oss? Visserligen glider jag lite ifrån ämnet nu men ni förstår principen.
Det är onekligen sant att media används för att skapa opinion och åsikter, om de då har tagit ställning i en viss fråga kan de använda sin exponering och makt att ändra folkets åsikter. Det är farligt och blir propagandaliknande. Just därför ska medierna vara objektiva och rapportera, låta båda sidor komma till tals. I fallen med Annika Östberg och Aun San Suu Kyi har således säkerligen medierna spelat en stor roll för deras öden. För min skulle kunde Östberg lika gärna suttit kvar i USA och Suu Kyi borde dock kanske släppas. Men det är ju min personliga åsikt och ingenting för media att ta ställning, egentligen. Samtidigt skulle mediernas kampanjande eventuellt kunna hindra en större katastrof varpå det kan vara värdefullt med den sortens journalistik. Låt säga att vi hade en ny Hitler på gång, då hamnar saker och ting i nytt ljus. Man får inte låsa fast sig för hårt vid ett enda alternativ, det är ett ständigt balanserande på gränsen. Det gäller dock att välja sina krig. Varför ska man kampanja för en kvinna som dömts för medhjälp till dubbelmord i USA? Hon har begått brottet i USA, hon har dömts av amerikansk domstol och då ska Sverige in och peta i röran. Det är helt absurt. Det är klart som korvspad att hon hellre vill sitta av sitt straff i Sverige och få sitt straff tidsbestämt. Varför ska vi ge henne den lyxen? Hon gjorde bort sig och då ska hon få sona för sitt straff, det skedde inte i Sverige - således har inte vi något med det att göra.
Luddigt ämne, som alla uppgifter vi får till bloggandet. Men min åsikt är alltså att medierna inte ska kampanja - helst. Sen finns det alltid undantag, som Aftonbladet som kör sin kampanj om kvinnor som dödat sina män. Här finns det inga normalt funtande motståndare så fine - kör kampanjen. Arbetslösheten, tveksam till att det finns motståndare där också - kör kampanjen. Kampanjen för att fria en skyldig mordmedhjälpare - skärp er.
tisdag 1 december 2009
torsdag 5 november 2009
MKGA44: När blir journalistik fiktion?
SVENSK MAFFIA
Lasse Wierup och Matti Larsson
I grunden är detta en sammansättning av reportage av Sveriges kriminella gäng, baserad på fakta, intervjuer och kartläggning tillhör den definitivt den journalistiska genren. Det omspännande kriminella nätet är på tok för stort för att rymmas i en vanlig tidning. Deras skildring täcker in oerhört många aspekter och synvinklar från både polis, åklagare och gärningsmän. Även tidigare ohörda vittnen träder fram i denna skildring.
Målet är alltså att kartlägga den stora spridningen av det kriminella nätverket i Sverige. För uppgiften måste det traditionella journalistikmediet åsidosättas. Uppgiften är för stor för att det ska vara möjligt att hålla på ”traditioner”. Bokformen i sig är inget som utgör någon grund för fiktion. Det krävs dock att fler sidor fylls ut men om syftet uppfyller detta snarare än viljan att bli publicerad torde det inte finnas något bekymmer. Wierup och Larsson lyckas med detta, de skulle självklart kunna kapa en hel del miljöbeskrivningar och dylikt som ryms i boken. Författarna använder bokformen mer som en resurs att få ut all information, på ett läsvärdigt och spännande sätt än låter sig styras av viljan att bli publicerade. Alternativet hade varit att med samma material publicera det i en följetong, i en egen bilaga till en tidning. Men boken är som en drog, jag vill ogärna lägga den ifrån mig – även fast jag har läst den tidigare. Med följetongsalternativet hade läsandet blivit utdraget och jobbigare. Det är en stor fördel att hela tiden, snabbt, kunna bläddra tillbaka för att jämföra de olika gängen. Nu är det också lättare att spara den, i pocketversion tar den ingen plats, istället för en samling tidningsbilagor.
Att texten, på grund av bokformen, skulle bli fiktion har alltså snarare med författaren än mediet att göra. Det finns otaliga böcker skrivna av journalister som, exempelvis, intervjuat någon som blivit sexuellt utnyttjad som barn, eller en avhoppande elitsoldat som berättar vad som egentligen sker i förbandet. Hela berättelsen ryms inte i en tidning och det är kanske inte heller vad en tidningsläsare vill läsa om. Att skriva en bok skapar istället ett annat forum, men med samma arbete, en ny målgrupp som faktiskt vill läsa det som står. Forumet kan nå fler människor och har författaren något att säga kan denne göra det. En journalist bör inte vara låst till en kanal lika lite som en snickare enbart inte ska vara tvungen att bygga hus.
Eftersom böcker ofta består av historier måste det givetvis framgå vilken skrivform som gäller. Är det en journalistisk litteratur ska samma krav som gäller vid en tidning ställas. Det enda som händer är att journalistiken utvecklas, den får större plats och ett utrymme som inte nås i en tidning. Möjligheterna blir gigantiska med möjlighet till ännu djupare grävningar, ett större forum för att nå ut med sina texter. Jag ser inga begränsningar med ”New Journalism” utom att det ska framgå tydligt vad som gäller.
måndag 5 oktober 2009
MKGA44: Etik i medierna
Jag berörde detta med bild och namnpublicering lite halv i mitt förra blogginlägg. Utan närmare eftertanke har jag min åsikt redan klar vilket kommer stå relativt klart om ni följer resonemanget nedan. För att få lite struktur i det hela kommer jag, åtminstone inledningsvis, dela upp resonemanget som svar på vissa frågor.
> Ska medierna agera domstol?
Nej, medierna agerar heller inte domstol. Det är ju allmänt känt att man är oskyldig tills motsatsen har bevisats. Det här är ingenting som medierna blundar för, man försöker heller inte bevisa motsatsen utan tvärtom. Man påtalar att det är en misstänkt. Hade så inte varit fallet hade medierna kunnat betraktas som inofficiella domstolar.
> Hur blir det med bevakningen av polisen om medierna blir polisens förlängda arm?
Medierna ska publicera material som ligger i allmänhetens intresse. En brottsling på flykt som polisen har svårt att få tag i bör rimligtvis ligga i allmänhetens intresse. Dels för att allmänheten ska kunna skydda sig själva. När det gäller grova brottslingar kan det föreligga allmän fara för liv. Utan massmedier skulle polisen inte kunna nå allmänheten. Efter detta resonemang går det knappast att mena att medierna skulle bli polisens förlängda arm. Utfallet blir snarare att massmedierna sköter sitt jobb, vilket de knappast kan klandras för. Om de således sköter sitt jobb kan inte bevakningen av polisen bli lidande för detta. Vi måste komma ihåg att det är polisen som ger uppgifterna till massmedierna. Massmedierna ställer sig således inte i en beroendeställning till polisen.
> Vad skulle hända om det visar sig att det är fel person som pekats ut?
Det här handlar ju om en gränsdragning. Medierna bör inte publicera om inte polisen skäligen misstänker någon. Folk ska inte hängas ut bara för att. Men vissa människor liknar varandra, särskilt på suddiga övervakningsbilder. Om detta felaktiga utpekande skulle ske måste det framgå ordentligt, det blir en hel del uppmärksamhet när bilder publiceras. Skulle det vara fel person som pekats ut måste detta ges lika stor uppmärksamhet. Efter det får man helt enkelt lita på att folket inte dömer denne. För att återgå till föregående frågeställning blir det aldrig medierna som dömer någon, det gör folket. En liknande uppståndelse skulle kunna ske utan att massmedia hänger ut någon med bild. Låt säga att polisen gör ett uppmärksammat gripande i ett fullproppat köpcentrum. Detta kommer säkerligen locka till sig mediernas uppmärksamhet. Visar det sig senare att de har gripit fel person har den gripne fortfarande fått medial uppmärksamhet. Det hänger således mycket på polisen, inte själva medierna.
Namn- eller bildpublicering kan givetvis skada den enskilde individen. Men det kan å andra sidan rädda människor. Medieforskaren Stig Hadenius har debatterat för detta och fått både medhåll och motstånd. Jag är av den bestämda uppfattningen att publicering främjar allmännyttan och att det är denna som ska ges företräde i diskussionen. Får folket veta hur en misstänkt serievåldtäktsman ser ut kan de skydda sig själva och tipsa polisen. Det leder till att fler brott klaras upp. Alternativet är ju att anställa mängder med poliser vilket kostar samhället för mycket och inte är hållbart. Det ger även människan medel att främja sitt eget välbefinnande och liv vilket måste prioriteras mycket högt.
När en person väl är gripen för ett brott, hur mycket information ska man publicera om denne då? Personen utgör inte längre någon samhällsfara varför mycket information blir överflödig. Ålder och bosättningsort bör räcka gott. När domen väl har fallit blir handlingen ändå offentlig. Fälls personen inte kan den återgå till sitt vanliga liv utan onödigt stora men.
Kontentan, och det enligt mig, viktigaste måste vara att skydda individernas liv och säkerhet. Detta kan göras genom bildpublicering, Efterlyst har gjort det i flera år vilket har lett till att mängder av olösta brott har klarats upp. Samhället är större än den enskilde individen, det går inte att förneka.
> Ska medierna agera domstol?
Nej, medierna agerar heller inte domstol. Det är ju allmänt känt att man är oskyldig tills motsatsen har bevisats. Det här är ingenting som medierna blundar för, man försöker heller inte bevisa motsatsen utan tvärtom. Man påtalar att det är en misstänkt. Hade så inte varit fallet hade medierna kunnat betraktas som inofficiella domstolar.
> Hur blir det med bevakningen av polisen om medierna blir polisens förlängda arm?
Medierna ska publicera material som ligger i allmänhetens intresse. En brottsling på flykt som polisen har svårt att få tag i bör rimligtvis ligga i allmänhetens intresse. Dels för att allmänheten ska kunna skydda sig själva. När det gäller grova brottslingar kan det föreligga allmän fara för liv. Utan massmedier skulle polisen inte kunna nå allmänheten. Efter detta resonemang går det knappast att mena att medierna skulle bli polisens förlängda arm. Utfallet blir snarare att massmedierna sköter sitt jobb, vilket de knappast kan klandras för. Om de således sköter sitt jobb kan inte bevakningen av polisen bli lidande för detta. Vi måste komma ihåg att det är polisen som ger uppgifterna till massmedierna. Massmedierna ställer sig således inte i en beroendeställning till polisen.
> Vad skulle hända om det visar sig att det är fel person som pekats ut?
Det här handlar ju om en gränsdragning. Medierna bör inte publicera om inte polisen skäligen misstänker någon. Folk ska inte hängas ut bara för att. Men vissa människor liknar varandra, särskilt på suddiga övervakningsbilder. Om detta felaktiga utpekande skulle ske måste det framgå ordentligt, det blir en hel del uppmärksamhet när bilder publiceras. Skulle det vara fel person som pekats ut måste detta ges lika stor uppmärksamhet. Efter det får man helt enkelt lita på att folket inte dömer denne. För att återgå till föregående frågeställning blir det aldrig medierna som dömer någon, det gör folket. En liknande uppståndelse skulle kunna ske utan att massmedia hänger ut någon med bild. Låt säga att polisen gör ett uppmärksammat gripande i ett fullproppat köpcentrum. Detta kommer säkerligen locka till sig mediernas uppmärksamhet. Visar det sig senare att de har gripit fel person har den gripne fortfarande fått medial uppmärksamhet. Det hänger således mycket på polisen, inte själva medierna.
Namn- eller bildpublicering kan givetvis skada den enskilde individen. Men det kan å andra sidan rädda människor. Medieforskaren Stig Hadenius har debatterat för detta och fått både medhåll och motstånd. Jag är av den bestämda uppfattningen att publicering främjar allmännyttan och att det är denna som ska ges företräde i diskussionen. Får folket veta hur en misstänkt serievåldtäktsman ser ut kan de skydda sig själva och tipsa polisen. Det leder till att fler brott klaras upp. Alternativet är ju att anställa mängder med poliser vilket kostar samhället för mycket och inte är hållbart. Det ger även människan medel att främja sitt eget välbefinnande och liv vilket måste prioriteras mycket högt.
När en person väl är gripen för ett brott, hur mycket information ska man publicera om denne då? Personen utgör inte längre någon samhällsfara varför mycket information blir överflödig. Ålder och bosättningsort bör räcka gott. När domen väl har fallit blir handlingen ändå offentlig. Fälls personen inte kan den återgå till sitt vanliga liv utan onödigt stora men.
Kontentan, och det enligt mig, viktigaste måste vara att skydda individernas liv och säkerhet. Detta kan göras genom bildpublicering, Efterlyst har gjort det i flera år vilket har lett till att mängder av olösta brott har klarats upp. Samhället är större än den enskilde individen, det går inte att förneka.
fredag 25 september 2009
Nu tar jag helg
Konstaterande inför detta: söndagen kommer jag att spendera i sängen med att tycka synd om mig själv.
måndag 21 september 2009
Kissies mamma
Ikväll är det dags igen. Efter mediehysterin den senaste veckan ska det bli riktigt intressant att se vad Kissies mamma (Anna Anka, reds. anm.) hittar på ikväll.
fredag 18 september 2009
MKGA44: Nyhetsvärdering
NWT.se, lokal/regional tidning i Karlstad/Värmland publicerade den 17 september en artikel med rubriken "Bussmannen" misstänkts ha överfallit flera kvinnor. Vidare läsning och förståelse kräver att man har läst artikeln (samma gäller även nästa artikel som finns längre ner i inlägget).
Nyhetsvärdet i denna artikel går att förankra i flera punkter som tas upp av bland annat Erik Fichtelius.
Alla tidigare händelser som rapporteras är sedan tidigare kända och publicerade. Det är heller ingen ny händelse som det rapporteras om varför nyheten inte kan anses vara färsk, i begreppets rätta bemärkelse. Den visar däremot på ett tidigare okänt samband mellan händelserna. Sambandet i sig blir således en nyhet för läsaren vilket gör att artikeln skrivs och publiceras.
NWTs största spridningsområde är Karlstad med omnejd. Händelsen har skett väldigt lokalt, även stadsdelen Gruvlyckan omnämns. Det blir således en omedelbar effekt på läsare som bor på området och eller som ska åka buss till området.
Att våldtäkter sker får knappast ses som ovanligt idag, hemskt men inte ovanligt. Polisen spekulerar dock i att det skulle kunna vara en serievåldtäktsman vilket är desto ovanligare och som ökar nyhetsvärdet med den spektakulära vinkeln.
NWT var även först med att publicera den här nyheten, den fanns med i den tryckta upplagan torsdagen den 17e september och publicerades på Internet på morgonen samma dag klockan 07:50. Den lokala konkurrenten VF publicerade inte samma nyhet på sin hemsida förrän klockan 14:18 den 17e september. VF hade heller inte i nyheten i sin tryckta upplaga förrän dagen efter.
Nu ingår det inte i uppgiften att analysera hur nyheten kunde ha förbättrats men det hindrar mig inte att undra varför NWT.se inte har publicerat bilden på gärningsmannen som polisen vill ha tips på. VF.se har gjort det, NWT har gjort det i pappersupplagan. Varför finns då inte bilden på NWT.se?
DN.se och flera andra medier har i veckan debatterat om Aftonbladets stopp av annonser från Sverigedemokraterna. Att nyheten har spridit sig så bland olika medier och i bloggosfären kanske är ett tecken i sig på att händelsen har ett högt nyhetsvärde. Men för att förankra detta i teorin får vi åter koppla in Erik Fichtelius.
Det Aftonbladet gör, enligt flera av de andra stora tidningarnas chefredaktörer, är att begränsa yttrandefriheten. Eftersom detta är något som författats i Sveriges grundlagar får värdet ses som mycket viktigt. För att förtydliga handlar det alltså inte om att enskilda annonser stoppas utan samtliga annonser.
DN publicerade sin artikel samma dag (klockan 13:12) som Aftonbladets ansvariga utgivare publicerat sin ställningstagande i form av en debattartikel. Det finns på Aftonbladet.se ingen tidsangivelse för när deras debattartikel publicerades, vi får dock anta att den publicerades på morgonen den 17e september.
Det är ett år kvar tills nästa riksdagsval, Aftonbladet har ett nationellt spridningsområde vilket gör att det hamnar i både vår geografiska och kulturella närhet. Närheten ökar såklart nyhetsvärdet. Att detta sker i samband med att de politiska kampanjerna tar sin börjar är självklart en naturlig tidpunkt för Aftonbladet att offentliggöra sitt ställningstagande. Nyheten hade troligtvis inte varit ett lika färskt och hett ämne för ett och ett halvt år sedan. Det hade känts mer främmande och fjärran.
Ställningstagandet får även ses som relativt ovanligt, sedan tidigare säger dock även Metro och TV4 nej till annonser från SD. Men i artikeln får chefredaktörerna för andra stora tidningar komma till tals och dessa tar inte avstånd från SD på rak arm på det sättet Aftonbladet gör. Rasism, som det trots allt handlar om, är ett omdebatterat och känsligt ämne. Det är svårdefinierat och inte helt klart huruvida SD är rena rasister eller inte. Huruvida det är rätt gjort av Aftonbladet eller inte överlåter jag till resten av bloggosfären.
Nåväl, summa summarum så är nyhetsvärdet högt i både NWTs och DNs artiklar. Båda tidningarna är lokaltidningar i grunden. DN har dock ett betydligt större spridningsområde och är en mer känd tidning än NWT varför den numera får ses som nationell. NWTs artikel berör i huvudsak folk som är från Karlstad. Men det nationella intresset för en potentiell serievåldtäktsman borde vara tämligen större.
Nyhetsvärdet i denna artikel går att förankra i flera punkter som tas upp av bland annat Erik Fichtelius.
Alla tidigare händelser som rapporteras är sedan tidigare kända och publicerade. Det är heller ingen ny händelse som det rapporteras om varför nyheten inte kan anses vara färsk, i begreppets rätta bemärkelse. Den visar däremot på ett tidigare okänt samband mellan händelserna. Sambandet i sig blir således en nyhet för läsaren vilket gör att artikeln skrivs och publiceras.
NWTs största spridningsområde är Karlstad med omnejd. Händelsen har skett väldigt lokalt, även stadsdelen Gruvlyckan omnämns. Det blir således en omedelbar effekt på läsare som bor på området och eller som ska åka buss till området.
Att våldtäkter sker får knappast ses som ovanligt idag, hemskt men inte ovanligt. Polisen spekulerar dock i att det skulle kunna vara en serievåldtäktsman vilket är desto ovanligare och som ökar nyhetsvärdet med den spektakulära vinkeln.
NWT var även först med att publicera den här nyheten, den fanns med i den tryckta upplagan torsdagen den 17e september och publicerades på Internet på morgonen samma dag klockan 07:50. Den lokala konkurrenten VF publicerade inte samma nyhet på sin hemsida förrän klockan 14:18 den 17e september. VF hade heller inte i nyheten i sin tryckta upplaga förrän dagen efter.
Nu ingår det inte i uppgiften att analysera hur nyheten kunde ha förbättrats men det hindrar mig inte att undra varför NWT.se inte har publicerat bilden på gärningsmannen som polisen vill ha tips på. VF.se har gjort det, NWT har gjort det i pappersupplagan. Varför finns då inte bilden på NWT.se?
DN.se och flera andra medier har i veckan debatterat om Aftonbladets stopp av annonser från Sverigedemokraterna. Att nyheten har spridit sig så bland olika medier och i bloggosfären kanske är ett tecken i sig på att händelsen har ett högt nyhetsvärde. Men för att förankra detta i teorin får vi åter koppla in Erik Fichtelius.
Det Aftonbladet gör, enligt flera av de andra stora tidningarnas chefredaktörer, är att begränsa yttrandefriheten. Eftersom detta är något som författats i Sveriges grundlagar får värdet ses som mycket viktigt. För att förtydliga handlar det alltså inte om att enskilda annonser stoppas utan samtliga annonser.
DN publicerade sin artikel samma dag (klockan 13:12) som Aftonbladets ansvariga utgivare publicerat sin ställningstagande i form av en debattartikel. Det finns på Aftonbladet.se ingen tidsangivelse för när deras debattartikel publicerades, vi får dock anta att den publicerades på morgonen den 17e september.
Det är ett år kvar tills nästa riksdagsval, Aftonbladet har ett nationellt spridningsområde vilket gör att det hamnar i både vår geografiska och kulturella närhet. Närheten ökar såklart nyhetsvärdet. Att detta sker i samband med att de politiska kampanjerna tar sin börjar är självklart en naturlig tidpunkt för Aftonbladet att offentliggöra sitt ställningstagande. Nyheten hade troligtvis inte varit ett lika färskt och hett ämne för ett och ett halvt år sedan. Det hade känts mer främmande och fjärran.
Ställningstagandet får även ses som relativt ovanligt, sedan tidigare säger dock även Metro och TV4 nej till annonser från SD. Men i artikeln får chefredaktörerna för andra stora tidningar komma till tals och dessa tar inte avstånd från SD på rak arm på det sättet Aftonbladet gör. Rasism, som det trots allt handlar om, är ett omdebatterat och känsligt ämne. Det är svårdefinierat och inte helt klart huruvida SD är rena rasister eller inte. Huruvida det är rätt gjort av Aftonbladet eller inte överlåter jag till resten av bloggosfären.
Nåväl, summa summarum så är nyhetsvärdet högt i både NWTs och DNs artiklar. Båda tidningarna är lokaltidningar i grunden. DN har dock ett betydligt större spridningsområde och är en mer känd tidning än NWT varför den numera får ses som nationell. NWTs artikel berör i huvudsak folk som är från Karlstad. Men det nationella intresset för en potentiell serievåldtäktsman borde vara tämligen större.
onsdag 16 september 2009
Bakslag för jämställdheten
Det kan inte vara lätt att förespråka jämställdhet när inte ens kvinnorna håller med.
VeckoRevyn Blog Awards
Dags för en genomgång inför VeckoRevyns prestigefyllda gala Blog Awards och vilka man bör (läs: vilka jag) rösta(de) på.
Årets nykomlingAccording to Jennie är det enda tänkbara alternativet eftersom jag inte har någon som helst aning om vilka de andra är. Dessutom var det roligt att läsa den när hon, Filip Hammar och Fredrik Wikingsson bodde i USA för inspelningen av Söndagsparty.
Kaxigast i bloggvärlden
Skjut mig. En kategori som säkerligen består av enbart idioter (vet inte vilka Underbara Clara eller Knivlisa är så jag kan inte uttala mig). Men är de ens litegranna i närheten av de andra två borde de också stängas av. Rösten gick till Fuck you right back.
Årets kändisblogg
Överhuvudet i svenska versionen av familjen von Trapp, en snaggad kråkröstad (före detta) knarkare eller en överenergisk skåning med en konstnärlig sida? Då ger jag min röst helst till Magdalena Graaf.
Årets blogginspiratör
Hanna Fridén, varsågod.
Årets manliga bloggare
Svåraste kategorin. Tre riktigt bra bloggar (en äkta man tillhör numera mina favoriter) och en, mindre bra. Calle Schulman ger jag min röst.
Årets fashionista
Inte alls min kategori, röstar på Sofi Fahrman för att hon har samma förnamn (dock annorlunda stavning) som min tjej.
Årets mest originella blogg
Ställer mig mycket tveksam till att någon av bloggarna är särskilt originella, vet inte vem någon av dom är. Röstar på Foki, hon ser roligast ut.
Årets foto/design-blogg
Återigen, ingen som helst koll. Röstar på Kandeedrawings för att hon är den enda som inte ler på bilden.
Årets veteran
Anna Hibbs är den enda blogg jag har följt en gång i tiden.
Guldpennan
The Viktor Report är den enda tänkbara kandidaten till detta pris. (Något som ni säkert inte kunde ha listat ut med tanke på listan ett par inlägg tidigare)
Årets nykomlingAccording to Jennie är det enda tänkbara alternativet eftersom jag inte har någon som helst aning om vilka de andra är. Dessutom var det roligt att läsa den när hon, Filip Hammar och Fredrik Wikingsson bodde i USA för inspelningen av Söndagsparty.
Kaxigast i bloggvärlden
Skjut mig. En kategori som säkerligen består av enbart idioter (vet inte vilka Underbara Clara eller Knivlisa är så jag kan inte uttala mig). Men är de ens litegranna i närheten av de andra två borde de också stängas av. Rösten gick till Fuck you right back.
Årets kändisblogg
Överhuvudet i svenska versionen av familjen von Trapp, en snaggad kråkröstad (före detta) knarkare eller en överenergisk skåning med en konstnärlig sida? Då ger jag min röst helst till Magdalena Graaf.
Årets blogginspiratör
Hanna Fridén, varsågod.
Årets manliga bloggare
Svåraste kategorin. Tre riktigt bra bloggar (en äkta man tillhör numera mina favoriter) och en, mindre bra. Calle Schulman ger jag min röst.
Årets fashionista
Inte alls min kategori, röstar på Sofi Fahrman för att hon har samma förnamn (dock annorlunda stavning) som min tjej.
Årets mest originella blogg
Ställer mig mycket tveksam till att någon av bloggarna är särskilt originella, vet inte vem någon av dom är. Röstar på Foki, hon ser roligast ut.
Årets foto/design-blogg
Återigen, ingen som helst koll. Röstar på Kandeedrawings för att hon är den enda som inte ler på bilden.
Årets veteran
Anna Hibbs är den enda blogg jag har följt en gång i tiden.
Guldpennan
The Viktor Report är den enda tänkbara kandidaten till detta pris. (Något som ni säkert inte kunde ha listat ut med tanke på listan ett par inlägg tidigare)
måndag 14 september 2009
Hollywoodfruar
Nu hann jag inte se mer än början av Svenska Hollywoodfruar så jag får vänta med en djupare analys till nästa vecka. Men det verkar ju RIKTIGT lovande.
Bloggar jag följer
Det finns ett mindre antal bloggar jag förkovrar mig i dagligen (läs flera gånger om dagen). Tänkte nu kort presentera dessa.
> Dj Niko
DJ/skribent i Stockholm, utsedd till Årets nöjesblogg 2006
> The Viktor Report
Chefredaktör Stureplan.se (det är härifrån som mitt bloggnamn oavkortat är stulet ifrån)
> Stureplans Vackraste
Anonym populärkulturskribent som härstammar och fick sitt uppsving på 1000 apor
> Att vara Charlie Schulmans pappa
Alex Schulmans pappablogg (förutom bloggen läser jag även hans krönikor och innelista varje vecka på Aftonbladet)
> Schulmania
Calle Schulmans blogg, vi är ungefär lika långa (han är lite längre, men små män måste hålla ihop)
> Usla Vesslan
Likt Stureplans Vackraste, anonym, skriver sin samhällskritiskablogg med egenritade bilder
Det är väl den här brokiga skaran som får utgöra Internets finest, om jag inte har missat någon? Har jag missat någon?
> Dj Niko
DJ/skribent i Stockholm, utsedd till Årets nöjesblogg 2006
> The Viktor Report
Chefredaktör Stureplan.se (det är härifrån som mitt bloggnamn oavkortat är stulet ifrån)
> Stureplans Vackraste
Anonym populärkulturskribent som härstammar och fick sitt uppsving på 1000 apor
> Att vara Charlie Schulmans pappa
Alex Schulmans pappablogg (förutom bloggen läser jag även hans krönikor och innelista varje vecka på Aftonbladet)
> Schulmania
Calle Schulmans blogg, vi är ungefär lika långa (han är lite längre, men små män måste hålla ihop)
> Usla Vesslan
Likt Stureplans Vackraste, anonym, skriver sin samhällskritiskablogg med egenritade bilder
Det är väl den här brokiga skaran som får utgöra Internets finest, om jag inte har missat någon? Har jag missat någon?
Reflektioner om Här är ditt liv
Kändis-TV fick åter ett uppsving efter den något pinsamma uppställningen i TV4s Kändisdjungeln, välj själv, Micke Persbrandt eller Ann Söderlund och co.
Här följer då ett par korta reflektioner kring programmet i sin helhet.
> LIVE-känslan
Ljudet blev konstigt, inslagen dröjde etc., sånt teknikstrul gör ju att Live-känslan finns där. Samma med auktionsprocessen. Även om auktionen följdes upp vore det kanske en idé att ha en skärm i bakgrunden som kontinuerligt uppdaterades med de senaste buden som kommit in?
> Musiken
Så. Jävla. Värdelöst.
Den första tjejen som sjöng som till och med tackade för sig när hon var klar var bara pinsamt. Det måste anses vara kutym att applådera efter ett sångnummer, vare sig det är bra eller uselt. Vet hon inte om det säkerligen satt en lampa vänd mot publiken som tände sig när de skulle applådera? De applåderade således inte för att hon var bra utan för att de blev tillsagda. Är hon dum i huvudet?
Caroline af Ugglas ska vi inte ens prata om. Tills nästa lördag kan man väl ena sig om en, möjligtvis två, sångare som faktiskt kan sjunga.
> Kidnappningen
HAHA.
Oldsbergs försök att hålla sig för skratt och improviserade svyska var fantastiskt roligt.
> Övrigt
Otroligt vilket projekt att leta reda på den där tavlan som Persbrandt hade ritat.
Otroligt vilket projekt de hade lagt ner på gästerna, Mickes gamla flickvän (som visst inte var en flickvän utan en kompis), den gamla tanten från USA som var gift med Norman Mailer.
Här följer då ett par korta reflektioner kring programmet i sin helhet.
> LIVE-känslan
Ljudet blev konstigt, inslagen dröjde etc., sånt teknikstrul gör ju att Live-känslan finns där. Samma med auktionsprocessen. Även om auktionen följdes upp vore det kanske en idé att ha en skärm i bakgrunden som kontinuerligt uppdaterades med de senaste buden som kommit in?
> Musiken
Så. Jävla. Värdelöst.
Den första tjejen som sjöng som till och med tackade för sig när hon var klar var bara pinsamt. Det måste anses vara kutym att applådera efter ett sångnummer, vare sig det är bra eller uselt. Vet hon inte om det säkerligen satt en lampa vänd mot publiken som tände sig när de skulle applådera? De applåderade således inte för att hon var bra utan för att de blev tillsagda. Är hon dum i huvudet?
Caroline af Ugglas ska vi inte ens prata om. Tills nästa lördag kan man väl ena sig om en, möjligtvis två, sångare som faktiskt kan sjunga.
> Kidnappningen
HAHA.
Oldsbergs försök att hålla sig för skratt och improviserade svyska var fantastiskt roligt.
> Övrigt
Otroligt vilket projekt att leta reda på den där tavlan som Persbrandt hade ritat.
Otroligt vilket projekt de hade lagt ner på gästerna, Mickes gamla flickvän (som visst inte var en flickvän utan en kompis), den gamla tanten från USA som var gift med Norman Mailer.
fredag 11 september 2009
En kort aktualitetsanalys av TV-fredagen
Inger Nilsson som spelade Pippi för fyrtio år sen känns ju som ett väldigt aktuellt valt för ett kändisbonanza-program på bästa sändningstid. Kändis-program överlag känns väl också sådär halvt inaktuellt för den delen. Definitionen av kändis har ju helt plötsligt blivit mycket vidare.
måndag 24 augusti 2009
Sommaren är slut
Eftersom sociala medier blivit en självklar del i vardagen får det ses som att de speglar verkligheten ganska bra. Efter en snabb titt på Facebook så ser man hur folk till höger och vänster helt plötsligt ändrat sin status till in a relationship vilket får utgöra den högst vetenskapliga empirin som ska stöda följande uttalande:
På sommaren träffar folk varandra, framåt sommarslutet knyter de ihop säcken.När denna hysteri således tar sin början känner jag verkligen att sommaren är slut, det skulle även kunna ha någonting att göra med den stundade skolstarten. Nåja tramset kom visst tidigare än förväntat...
MKGA44: Presentation
Innan jag redogör för vem jag är är det på sin plats att berätta vad det här är. Det här är en blogg skapad för distanskursen Journalistik A vid Karlstads universitet. Förmodligen kommer det då och då slinka in lite annat trams också. De inlägg som tillhör utbildningen kommer att märkas i rubriken, likt denna, med kurskoden MKGA44.
Då var det avklarat, för att göra det hela enkelt för mig väljer jag att berätta om mig själv samt mina tidigare förehavanden i spaltform.
* 21 år.
* Flickvän
* Från Karlstad, bor i Karlstad, blir förmodligen kvar i (eller kommer tillbaka till) Karlstad
* Jobbar extra som väktare
* Höstterminen 2009 består även av Statsvetenskap A (30 hp)
* Vårterminen 2009 bestod av kurserna Text och Bild samt Organisationskommunikation i Karlstad
* Höstterminen 2008 bestod av kursen Medie- och kommunikationsvetenskap A vid Örebro universitet
* 2007/08, lumpen på P4 i Skövde.
* Juni 2007, studenten
Helst vill jag undvika klyschor och väljer därför att inte skriva ut mina förväntningar på kursen. Spännande initiativ att använda bloggfenomenet i undervisningen dock.
Skjuter till med en bild också, bara för att.
Foto: Robert Niklasson
Då var det avklarat, för att göra det hela enkelt för mig väljer jag att berätta om mig själv samt mina tidigare förehavanden i spaltform.
* 21 år.
* Flickvän
* Från Karlstad, bor i Karlstad, blir förmodligen kvar i (eller kommer tillbaka till) Karlstad
* Jobbar extra som väktare
* Höstterminen 2009 består även av Statsvetenskap A (30 hp)
* Vårterminen 2009 bestod av kurserna Text och Bild samt Organisationskommunikation i Karlstad
* Höstterminen 2008 bestod av kursen Medie- och kommunikationsvetenskap A vid Örebro universitet
* 2007/08, lumpen på P4 i Skövde.
* Juni 2007, studenten
Helst vill jag undvika klyschor och väljer därför att inte skriva ut mina förväntningar på kursen. Spännande initiativ att använda bloggfenomenet i undervisningen dock.
Skjuter till med en bild också, bara för att.
Foto: Robert Niklasson
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)