Jag berörde detta med bild och namnpublicering lite halv i mitt förra blogginlägg. Utan närmare eftertanke har jag min åsikt redan klar vilket kommer stå relativt klart om ni följer resonemanget nedan. För att få lite struktur i det hela kommer jag, åtminstone inledningsvis, dela upp resonemanget som svar på vissa frågor.
> Ska medierna agera domstol?
Nej, medierna agerar heller inte domstol. Det är ju allmänt känt att man är oskyldig tills motsatsen har bevisats. Det här är ingenting som medierna blundar för, man försöker heller inte bevisa motsatsen utan tvärtom. Man påtalar att det är en misstänkt. Hade så inte varit fallet hade medierna kunnat betraktas som inofficiella domstolar.
> Hur blir det med bevakningen av polisen om medierna blir polisens förlängda arm?
Medierna ska publicera material som ligger i allmänhetens intresse. En brottsling på flykt som polisen har svårt att få tag i bör rimligtvis ligga i allmänhetens intresse. Dels för att allmänheten ska kunna skydda sig själva. När det gäller grova brottslingar kan det föreligga allmän fara för liv. Utan massmedier skulle polisen inte kunna nå allmänheten. Efter detta resonemang går det knappast att mena att medierna skulle bli polisens förlängda arm. Utfallet blir snarare att massmedierna sköter sitt jobb, vilket de knappast kan klandras för. Om de således sköter sitt jobb kan inte bevakningen av polisen bli lidande för detta. Vi måste komma ihåg att det är polisen som ger uppgifterna till massmedierna. Massmedierna ställer sig således inte i en beroendeställning till polisen.
> Vad skulle hända om det visar sig att det är fel person som pekats ut?
Det här handlar ju om en gränsdragning. Medierna bör inte publicera om inte polisen skäligen misstänker någon. Folk ska inte hängas ut bara för att. Men vissa människor liknar varandra, särskilt på suddiga övervakningsbilder. Om detta felaktiga utpekande skulle ske måste det framgå ordentligt, det blir en hel del uppmärksamhet när bilder publiceras. Skulle det vara fel person som pekats ut måste detta ges lika stor uppmärksamhet. Efter det får man helt enkelt lita på att folket inte dömer denne. För att återgå till föregående frågeställning blir det aldrig medierna som dömer någon, det gör folket. En liknande uppståndelse skulle kunna ske utan att massmedia hänger ut någon med bild. Låt säga att polisen gör ett uppmärksammat gripande i ett fullproppat köpcentrum. Detta kommer säkerligen locka till sig mediernas uppmärksamhet. Visar det sig senare att de har gripit fel person har den gripne fortfarande fått medial uppmärksamhet. Det hänger således mycket på polisen, inte själva medierna.
Namn- eller bildpublicering kan givetvis skada den enskilde individen. Men det kan å andra sidan rädda människor. Medieforskaren Stig Hadenius har debatterat för detta och fått både medhåll och motstånd. Jag är av den bestämda uppfattningen att publicering främjar allmännyttan och att det är denna som ska ges företräde i diskussionen. Får folket veta hur en misstänkt serievåldtäktsman ser ut kan de skydda sig själva och tipsa polisen. Det leder till att fler brott klaras upp. Alternativet är ju att anställa mängder med poliser vilket kostar samhället för mycket och inte är hållbart. Det ger även människan medel att främja sitt eget välbefinnande och liv vilket måste prioriteras mycket högt.
När en person väl är gripen för ett brott, hur mycket information ska man publicera om denne då? Personen utgör inte längre någon samhällsfara varför mycket information blir överflödig. Ålder och bosättningsort bör räcka gott. När domen väl har fallit blir handlingen ändå offentlig. Fälls personen inte kan den återgå till sitt vanliga liv utan onödigt stora men.
Kontentan, och det enligt mig, viktigaste måste vara att skydda individernas liv och säkerhet. Detta kan göras genom bildpublicering, Efterlyst har gjort det i flera år vilket har lett till att mängder av olösta brott har klarats upp. Samhället är större än den enskilde individen, det går inte att förneka.
måndag 5 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tvivlar på hur räddande det är att publicera fotografi och namn på en misstänkt serievåldtäktsman som går omkring i stadsmörkret och överfaller kvinnor - när brottet väl inträffar spelar det ingen roll om brottslingens nuna glimtat i media eller inte. Samtidigt förstår jag att du förmodligen menar att brottsligens ansikte kan bli igenkänt utav omgivningen varpå han blir anmäld innan fler brott hinner inträffa; snårigt ställningstagande överhuvudtaget eftersom jag personligen är allergisk mot alla former av namnpublicering som inte är direkt nödvändig för fallets upplösning. Det är ju ett jävligt svårt etiskt beslut - som jag dock tycker alltför ofta inte blir särskilt genomtänkt. Namn och foto publiceras alltför ofta i media.
SvaraRadera"När en person väl är gripen för ett brott, hur mycket information ska man publicera om denne då? Personen utgör inte längre någon samhällsfara varför mycket information blir överflödig. Ålder och bosättningsort bör räcka gott." är nog det ställningstagande i ditt inlägg som jag allra starkast kan hålla med om - varför publicera information som inte har någn allmännytta förutom att det tillfredsställer konsumenternas nyfikenhet? Media existerar väl inte för att vi ska bli mätta på skvaller?
Bra komponerat inlägg; simplifierad problematik med tydliga indelningar. Jag skulle dock gärna läst lite om dina tankar angående publicering av etnicitet och religionstillhörighet - när det passar sig och inte enligt dig.
Tycker att du tar upp en intressant aspekt, det här med att media många gånger fortsätter att hänga ut den eftersökte långt efter att denne är gripen. Den vinkeln hade jag inte ens tänkt på förrän nu. Håller med dig om att det blir mer skvaller än allmännyttig information då.
SvaraRaderaEtnicitet och religion är ju faktiskt också på tapeten, vilket jag helt glömde bort. Men för att beröra det lite kort så har ju religion ingen betydelse om det inte sker p.g.a religionen; jihad, hedersmord etc.
SvaraRaderaAtt publicera etnicitet är ju egentligen onödigt och främjar troligen den smygrasism som finns. Det kan vara intressant om personen exempelvis inte är svensk medborgare. Vid efterlysningar kan det vara av värde eftersom det smalar ner "sökningen" ganska drastiskt. Men för att inte främja den svenska smygrasismen bör det göras med försiktighet. Samma med religionen.
Jag måste säga att jag helt håller med i det resonemang. Och till viss del tycker jag att vi har resonerat ganska lika. När det gäller publicering vid information av brottslingar tycker även jag att man ska hålla sig till det relevanta, och skriva ut så lite som möjligt ex ålder och bostadsort. Resten, precis som du skriver, går att få ut vid en fällande dom.
SvaraRaderaI fallet med våltäktsmannen i Karlstad tyckte jag att medierna gjorde rätt som publicerade bild. För visst även om man kanske inte hinner se mannens ansikte vid en våldtäkt eller våltäktsförsök kan det mycket väl vara så att någon i närheten eller på en buss(eftersom han verkat välja sina offer och närma sig dem där)lagt märke till mannen och känt igen honom just pga bilden i tidningen.
//Evelina
Du tycker uppenbarligen att det är helt i sin ordning att medierna publicerar det som polisen vill ha publicerat (om det gäller mer än skäligen misstänkt).
SvaraRaderaSå här skriver du:
"Efter detta resonemang går det knappast att mena att medierna skulle bli polisens förlängda arm. Utfallet blir snarare att massmedierna sköter sitt jobb, vilket de knappast kan klandras för."
Polisen, eller vilken annan myndighet som helst, ska bevakas av medierna, inte bli ett redskap för dem.
Du hävdar med bestämdhet att ett vidlyftigare publicerande av namn och bild på misstänkta personer skulle få ned brottsligheten och fler brott skulle klaras upp.
USA, Storbritannien, Tyskland m fl länder som sätter ut namn och bild på i princip alla typer av brottslingar har högre brottslighet men kan inte uppvisa någon högre uppklarandeandel än Sverige.
Däremot har fler personer utpekats felaktigt och hatbrott och förföljelse har livit följden. För en kort tid sedan dödades en brittisk man efter att ha felaktigt utpekats som pedofil. "Vanliga" människor tog lagen i egna händer.
Det är sådana saker vi också måste tänka på när vi resonerar om friare bild- och namnpubliceringar.
Gary
Medierna blir inte ett redskap för polisen eftersom informationen bör klassas som allmänintresse. Även om de blir ett redskap bör nog folkets säkerhet prioriteras högre än massmediers uppgift varför det ändå bör ses som legitimt för tidningar att publicera sådana uppgifter.
SvaraRaderaVad som fungerar och inte fungerar i andra länder behöver inte spegla vad som skulle fungera och inte i Sverige. Så är det med alla samhälleliga aspekter, den amerikanska konstitutionen till exempel skulle inte kunna appliceras rakt av i Sverige.
Efterlyst publicerar ju bilder på brottslingar varje vecka vilket leder till att många brott klaras upp, även gamla. Så visst fungerar det.