MKGA44: Ska vi ägna oss åt kampanjjournalistik?

För det första vill jag definiera kampanjjournalistik. Detta handlar om ett ämne där man vill uppnå ett visst mål, där man har tagit sida och bestämt sin ståndpunkt. Det här är ingenting som rimmar med journalistik som ska förhålla sig objektivt. Visst är all journalistik på något sätt vinklad beroende på en mängd faktorer men detta är inget som ska spegla texten och värderingar ska inte påverka slutprodukten. Samma sak gäller för forskare som kan ha en viss åsikt om ett fenomen men om resultatet av forskningen visar helt tvärtemot måste slutsatser dras från resultatet och inte från egna värderingar.

Å andra sidan är det här ingenting nytt, det är jämförbart med olika tidskrifter som har olika teman. Ett exempel är tidningen Expo vilka kämpar emot rasism och nazism. Jag vill absolut inte påstå att dessa förhållningssätt på något vis är "bra" men samtidigt måste varje människa få tycka och tänka som de själva vill. Journalistens uppgift är att bevaka båda sidor objektivt. För ett tag sedan beslöt sig vissa medier att inte låta Sverige Demokraterna annonsera hos dem. Det är upp till var och en, men 100% objektivt är det inte.

Varför ska just "vi" bestämma vad som är rätt och fel? Många länder trycker på exempelvis muslimer att de förtrycker sina kvinnor som inte låter de utbilda sig etc. Garanterat tycker de att vi är helt dumma i huvudet som gör tvärtom. Men de kommer inte hit och försöker upprätta sin ordning hos oss och om de skulle göra det skulle vi inte tolerera det. Varför ska då dem tolerera samma beteende från oss? Visserligen glider jag lite ifrån ämnet nu men ni förstår principen.

Det är onekligen sant att media används för att skapa opinion och åsikter, om de då har tagit ställning i en viss fråga kan de använda sin exponering och makt att ändra folkets åsikter. Det är farligt och blir propagandaliknande. Just därför ska medierna vara objektiva och rapportera, låta båda sidor komma till tals. I fallen med Annika Östberg och Aun San Suu Kyi har således säkerligen medierna spelat en stor roll för deras öden. För min skulle kunde Östberg lika gärna suttit kvar i USA och Suu Kyi borde dock kanske släppas. Men det är ju min personliga åsikt och ingenting för media att ta ställning, egentligen. Samtidigt skulle mediernas kampanjande eventuellt kunna hindra en större katastrof varpå det kan vara värdefullt med den sortens journalistik. Låt säga att vi hade en ny Hitler på gång, då hamnar saker och ting i nytt ljus. Man får inte låsa fast sig för hårt vid ett enda alternativ, det är ett ständigt balanserande på gränsen. Det gäller dock att välja sina krig. Varför ska man kampanja för en kvinna som dömts för medhjälp till dubbelmord i USA? Hon har begått brottet i USA, hon har dömts av amerikansk domstol och då ska Sverige in och peta i röran. Det är helt absurt. Det är klart som korvspad att hon hellre vill sitta av sitt straff i Sverige och få sitt straff tidsbestämt. Varför ska vi ge henne den lyxen? Hon gjorde bort sig och då ska hon få sona för sitt straff, det skedde inte i Sverige - således har inte vi något med det att göra.

Luddigt ämne, som alla uppgifter vi får till bloggandet. Men min åsikt är alltså att medierna inte ska kampanja - helst. Sen finns det alltid undantag, som Aftonbladet som kör sin kampanj om kvinnor som dödat sina män. Här finns det inga normalt funtande motståndare så fine - kör kampanjen. Arbetslösheten, tveksam till att det finns motståndare där också - kör kampanjen. Kampanjen för att fria en skyldig mordmedhjälpare - skärp er.