> Hur stämmer detta överens med de journalistiska realiteterna i dag där sociala medier får en allt större roll, men där också vissa traditionella medier tar en allt tydligare ställning för eller emot företeelser i samhället?
Angående det sista påståendet har tidningar i princip alltid anammat en viss politisk ideologi, således är det inget nytt. Däremot är kampanjjournalistiken nytt men det kan ni läsa om i föregående inlägg.
Sociala medier får visserligen stor plats i dagens journalistik, när någon person är missnöjd med något startas en Facebook-grupp. En stor roll ger per automatik inte ett stort inflytande, ärligt talat har alla Facebook-grupper, blogginlägg och tweets ingen stor påverkan. Däremot är det hippt och inne nu, jag säger inte att det inte är smarta grejer för det är det. I underhållande syfte, knappast i journalistiskt - hur kan en journalist få in en artikel på Twitter med maximalt 140 tecken? Det här är verkligen vår generations "journalistik" - men med dessa begränsningar och latheten som följer av tekniken blir det då journalistik?
Riksdagsvalet är en annan sak som får oerhört stor plats i media, hur stor påverkan har detta när hälften av befolkningen faktiskt röstar? Fenomenet är på intet sätt unikt för Sverige utan tvärtom.
Kändisar, paparazzibilder får också stor plats. Men vem bryr sig om Linda Rosing ska föda barn igen? Eller ännue hellre - att Färjan-Håkan fick en kokosnöt i huvudet? Det är sånt här som ger mig en verklig funderare på om jag vill ge mig in i den här världen eller helt byta bana och studera något annat.
Journalisterna ska verka för folket och i viss mån demokrati, hur stor genomslagskraft har egentligen journalistiken om ingen röstar trots massiva bevakningar? Hur många är intresserade av Färjan-Håkans skallskada av kokosnöt, han lär ju inte vara den första som får det om än den första som omnämns i Aftonbladet. Visst, det är svårt att definiera journalistik - men går det samtidigt att skilja på journalistik och journalistik? I min mening är det snarare journalistik och underhållning och var sak har sin plats. En blogg är som en dagbok, en plats där man samlar sina tankar - journalistik ska vara objektivt - det går alltså inte ihop.Det jag skriver nu är inte journalistik utan endast min uppfattning om vad journalistik är - eller åtminstone bör vara.
Vi behöver nyheter, vi behöver veta vad som händer runt omkring oss. Vi behöver veta saker för att klara oss själva, alltså behöver vi inte veta allting om Anna Anka. Alla medier är inte likadana som tur är, mot dom andra önskar jag att vi kunde genomföra en protest som i Polen och få slut på dumheterna, eller åtminstone separera dom från nyheter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Linus!
SvaraRaderaHåller med dig om att vissa "nyheter" tar för stor plats. Frågan är hur vi ska lyckas vända denna trend? Att "riktiga" nyheter finns är ju ändå en väldigt viktig sak. Kanske måste grundskolan ta ett större ansvar när det gäller utbildningen av mediesamhället?!
Lycka till i framtiden!
Hej Linus!
SvaraRaderaTänkvärt inlägg! Men jag håller inte med dig om att man inte kan bedriva journalistik i bloggar. Jag tycker som författarna i Elements of Journalism att tekniken inte definierar journalistik, och bloggen är ju bara ett publiceringsverktyg. Om man följer journalistikens spelregler så kan en blogg, som innehåller fakta som grund men också egna åsikter, vara journalistik enligt min uppfattning.
Hej Sofia, det var heller inte så jag menade. Har redogjort i inlägget om böckerna att tekniken inte definierar vad som är journalistik.
SvaraRaderaMen de flesta bloggar, eller åtminstone de som är i ropet, är inte journalistiska utan bör läsas i underhållningssyfte. Samtidigt går det heller inte att ställa samma krav på en blogg som en tidning, det är mycket få bloggar som åtar sig den uppgiften också.
Intressant inlägg på många sätt. Att definera journalistikens innebörd är sannerligen inte lätt. Vilka är vi att göra en sådan gränsdragning - egentligen?
SvaraRaderaUppenbarligen är folk intresserade av Färjan-Håkan och Anna Anka. Sorgligt nog. Det finns ingen annan vettig förklaring än att folk är intresserade av detta då publiceringarna av denna typ av nyheter forstätter att "strila" ur tidningstappen i en strid ström. Tyvärr.
Jag skulle säga att sociala medier kan spela en roll - även om hypen till viss del gått överstyr. I vilket fall kan dessa kanaler påverka den traditionella journalistiken. Vare sig vi vill det eller inte. Även facebookkonversationer kan leda till nyheter. Fråga bara Lee Goren. http://www.carlstadsfinestcrew.se/lee-goren/
Hej Linus.
SvaraRaderaTwitter fungerar naturligtvis inte för att skriva artiklar, men kanalen fungerar däremot utmärkt för att förstärka journalistiska budskap genom länkar till artiklar m.m. Tror inte något betraktar det som faktiskt skrivs i kanalen som journalistik. Håller med dig om att de flesta bloggar är skapade i underhållningssyften, men samtidigt finns det bloggar som både påverkar och skapar nyheter som tas upp i gammelmedia.
Själv är jag med i en Facebook-grupp som rapporterar om händelser i Iran. Det som där rapporteras framkommer med all sannolikhet inte i Iran, men knapppast heller i svensk media längre. Ett problem med traditionell media är att de inte är så uthålliga. Rapporteringen är stor inledningsvis kring stora händelser som valet i Iran. Men utan att något egentligen förändrats, slutar media att rapportera. Därför kan sociala medier fylla en stor funktion där individer som engagemang fortsätter att skriva. I närmast twitterformat kommer mer information än vad ex. DN-rapporterar nu.
SvaraRaderaKovach & Rosenstiel talar om engagemang, kansk är det i sociala medier detta finns. På en traditionell tidning finns inte möjligheterna till ett långvarigt engagemang utan journalisten går vidare till slut till nästa uppdrag när nyhetsvärdet dalat.
Sedan får jag hålla med Kvicklund, uppenbarligen har Anna Anka och Färjan-Håkan ett nyhetsvärde, annars skulle det inte publiceras. Kanske är det mediakonsumtionen som måste förändra produktionen.
/Lars
Det stärker väl endast min tes om att sociala medier inte har någon (eller åtminstone endast liten) påverkan. Nu vet jag inte hur många medlemmar det finns i den aktuella gruppen men jag har då aldrig sett den och grupper tycks spridas som löpeld på just Facebook utan att folk i någon nämnvärd utsträckning engagerar sig.
SvaraRaderaJag förstår ju självklart att det uppenbarligen finns ett intresse för Färjan-Håkan, det jag undrar är mest vilka dessa människor är. Jag kan knappt tänka mig ett scenario i min fantasi där någon skulle vara intresserad (förutom hans familj men då är ju knappast mediebiten nödvändig).